Mellan 2012 och 2014, så registrerade Internationella Röda Kors kommiteen 2400 angrep på patienter, sjukvårdspersonal, ambulanser och sjukvårdinrättningar, i en studie som omfattar 11 länder. Totalt 730 av de 2400 angreppen var riktade mot medicinska transporter och vi kan med säkerhet räkna med att detta är toppen av isberget. Många angrep rapporteras aldrig, vilket gör att mörkertalet är mycket stort.
I väpnade konflikter är det en krigsförbrytelse att attackera ambulanser avsikt. Bara om ambulansen används utanför deras humanitära funktion, kan dess skydd förloras. Ändå attackeras ambulanser, personal och patienter misshandlas och förhindrades tillgång till dem som behöver medicinsk hjälp. De kan exempelvis stoppas i vägspärrar så länge att det äventyrar patientens liv, som kan bero på tidigare fall av missbruk av ambulanser för att transportera vapen.
Sedan 2012 har Röda korset och Röda halvmånen arbetat på ett projekt som kallas Healthcare in Danger (HCID). Projektet syftar till att förebygga attacker mot vårdpersonal, patienter, sjukhus och ambulanser. Efter en global kommunikationskampanj för att öka medvetenheten om sådana attacker anordnades ett antal expertsamråd att utarbeta rekommendationer för hur man bäst kan säkerställa leverans av och tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, särskilt i konfliktområden. Rekommendationerna riktar sig till stater, militär, Röda korset och Röda halvmånen, sjukhus och ambulanstjänster. Idag är vi i det tredje och viktigaste fasen med fokus på implementering. Nu när vi har en god förståelse för vad som är problemet och har förslag på en mängd olika lösningar, måste vi få igång processen. Men det är inte alltid det finns en perfekt lösning lokalt.
I Libanon har det blivit allt vanligare och vanligare att lägga till två bomber. Den första ska döda eller skada någon, medan den andra är inställd att explodera något senare och är avsedd att ge vårdpersonal och andra som kommer att hjälpa de skadade. Här har ambulanspersonalen ett svårt val. Å ena sidan kommer de att hjälpa dem som har skadats, men de måste också tänka på sin egen säkerhet. De tänker på sin egen säkerhet i samband med en eventuell andra bomben så ökar risken för attacker från dem som känner dem som drabbades av den första bomben. Drabbade på skadeplatsen kommer allt oftare att känna sig hjälplösa och blir mer och mer frustrerade ju längre tid det tar för ambulanserna att anlända. Om de får höra att det står en fullt utrustat ambulans några hundra meter bort samtidigt som skadade väntar på hjälpa och ambulansen väntar på klartecken från polisen. Situationer som denna blir vanligare och minskar kraftigt förtroendet som ambulansen har i grannskapet och andra delar av landet.
Denna problemställning ska inte ses som relevant i några konflikter som vi ser på kvällsnyheterna. Ambulanser, sjukhus, vårdpersonal och patienter står inför våld av olika slag i hela världen, både i konfliktområden, andra kriser och även i länder turen att vara i fred som Sverige. Det är ett växande problem som vi bara kan hantera genom att involvera alla delar av samhället.
