Vi sitter i ambulansen på väg mot Trollhättan, vi har inget uppdrag i datorn än vilket förmodligen beror på att ambulansdirigenten på SOS alarm är begravd i arbete. Sirenerna tjuter, bilen rycker och jag försöker förbereda mig mentalt. Radion går varm. Brytpunkter, antal skadade, barn, vuxna, nytt antal skadade. Brytpunkten hävd, alla enheter skall fram, gärningsmannen skjuten och avliden, gärningsmannen skjuten men ej avliden. Uppgifterna är många och går isär.

Vi är på väg till en skola i Kronogården, Trollhättan. Där har, vad vi vet, minst en gärningsman skadat flera personer med ett svärd. Jag resonerar med kollegan Joakim. Vad ska vi ha med oss in? Vad kommer vi att mötas av? Att förbereda sig för vad som komma skall är centralt. Personligen brukar jag alltid försöka utgå ifrån ett värsta scenario och med tanke på förutsättningarna i just detta fallet så var det ingen lätt bild som målades upp. Vi tar med oss allt sa jag, ut med båren och så lastar vi den med alla våra väskor.

Inte en gång under dessa mentala förberedelser tänkte jag på min egen säkerhet trots att det bankas in i våra huvuden på i princip alla utbildningar vi går.

TÄNK ALLTID EGEN SÄKERHET!

Där och då på väg till Kronan var det underordnat allt det andra. All min fokus låg på hur jag skulle kunna hjälpa till på bästa sätt. Varför blir det så? På den frågan finns det inget lätt svar……

Egen säkerhet är väldigt komplext av flera olika anledningar. Inom prehospital akutsjukvård har vi ingen kontroll över vilka miljöer vi hamnar i eller vilka personer vi möter. Det kan exempelvis handla om vilket väder det är när vi är ute och kör, om det är halt vid trafikolyckan, det kan handla om dementa patienter som absolut inte vill åka till sjukhus, det kan handla om patienter som absolut vill åka till sjukhus eller deras hund som helt plötsligt dyker upp från ingenstans. Listan kan göras oändligt lång. Ibland kan jag uppleva att jag har kontroll och så vänder det på en sekund, det går helt enkelt inte att vara helgarderad oavsett var man befinner sig. Det är lätt att vaggas in i en falsk trygghet när vi är ute på landet och folk skrattar åt oss för att vi låser bilen men det kan ju lika gärna vara där vi hamnar i knipa. Kombinera detta med personliga egenskaper och erfarenheter så kan du kanske förstå att det inte är en enkel fråga.

Men bara för att förutsättningarna är svåra så betyder inte det att jag tar allt som det kommer. Man måste reflektera över sitt eget beteende. Jag har exempelvis en extremt stark ficklampa med stroboskopfunktion för att kunna blända mig ur en trängd situation, jag försöker alltid se till att RAKEL är med och sitter lättillgänglig så att jag kan komma åt överfallslarmet och jag försöker alltid tänka kritiskt när jag läser informationen om ärendet i fordonsdatorn. Ibland brukar jag ”utmana” mig själv och kollegan genom att under ett uppdrag försöka identifiera olika hot och risker. Efter uppdraget berättar vi vad vi har sett och hur olika vi har tolkat det, det brukar bli intressanta diskussioner 🙂

Vad tänker du om frågan? Vad har du för tips som kan förbättra den egna säkerheten?

Kommentera!

Ha det fint tills nästa gång / Dante