Måndag 29/4 -2014
Dags för besök på UT medical center (University of Tennesse) som är ett level one trauma center dit patienter från stora delar av staten kommer. Vi börjar rundvandringen på Lifestar som bedriver helikopterverksamheten i Knoxville och dess närområden, ingen helikopter är stationerad på sjukhuset utan har fyra stycken baser utplacerade kring Knoxville. På sjukhuset finns en helipad som kan ta emot tre stycken helikoptrar samtidigt och därifrån sker även dirigeringen och uppföljningen av Lifestars helikoptrar. Mitt flygsug är på topp, men vi möts av nyheten att helikoptern som ska komma och visa sig har problem med flygradion och kan därför inte komma. Mitt orosmoln börjar torna upp sig vid himmeln, har precis fått avslag från Lifestar om den utlovade medåkningen då dom precis haft en ”incident” med sin maskin, hård landning som gick bra men företaget avbryter all medåkning. Paniken är stor för mig men Chris Mclain ska utnyttja sina kontakter och lovar att jag ska få flyga.
På förmiddagen visas vi runt på akutmottagningen och hur deras traumaomhändertagande sker. De har möjlighet att ta emot fyra stycken vuxentrauma samtidigt och även ta emot två barntrauman. Platserna är fullt och identiskt utrustade och i dess närhet finns två stycken CT-röntgen som endast används för trauma. Rullar du ytterligare 10 meter finns det två operationssalar för traumakirurgi. Stort, stort och mycket resurser som kan fås fram på kort tid, traumarummen ligger 10 meter från ambulansintaget och en våning från helipaden en enorm hiss!!
Vi visas även runt på den ordinarie akuten och en form av fast track (förkylningar, stukningar som snabbt kan skickas hem), totallt anta sängplatser på akuten är cirka 60 förutom fast tracken. En våning upp finns trauma IVA där patienter från hela staten hamnar vid ett stort trauma som kräver IVA, flygs ofta in från de olika sjukhusen. Det finns även en neuroiva, thoraxiva samt två stycken normaliva.
Efter detta bjuds det på lunch i Lifestars lokaler där vi sedan ska få utbildning som ges till deras flight nurses/paramedics vad det gäller thoraxdrän, nåldekompression och intubationshjälpmedel. Innan det väntar en TV-intervju för mig där jag enhälligt blivit framröstad som representant för vår grupp. Svettigt men nyttigt att försöka beskriva kort skillnader mellan amerikansk sjukvård och den svenska samt vilka resurser som finns att tillgå. När dom värsta svettningarna lagt sig tar JR som är träningsansvarig för Lifestar fram revbensspjällen och visar hur thoraxdrän och nåldekompression går till, mycket bra.
När vi alla tränat på alla moment så avslutar vi dagen på Lifestar och UT medical center och påbörjar hemfärden. Glenn och jag stannar till på Walmart för att fylla på kylskåpet och bjuda på middag till brandkillarna på dagen skift. Vi känner oss vågade och grillar kött och serverar med klyftpotatis, funkar bra och grabbarna går och lägger sig mätta och belåtna.
