Det tog bara några timmar

Ryktet att det kommit sjukvårdspersonal till området kring Molivos och Sykaminia spred sig tydligen som en löpeld.
Första samtalet kom när vi satt i möte med organisationen. Utan allt för mycket eftertanke kastade vi oss in i ett par bilar tillsammans med en av fotograferna och ett par andra volontärer för att köra i becksvart mörker (klockan var 22 ungefär) på serpentinvägar över till Sikaminea.

Nya båtar hade kommit in och man var orolig för en persons hälsa. Det tog ungefär 40 min dit, och väl på plats får vi träffa en man i 40-års åldern som var helt slut. Efter lite enkla undersökningar (tänk ett stetoskop och två par händer och ögon i utrustningsväg) konstaterade vi att han var ordentligt intorkad och helt utmattad, men att den bästa åtgärden i nuläget var att ta med honom till ett s.k. transit camp för att sova över natten och få i sig lite mat och vatten.

Som om det inte räckte kom det in ännu fler båtar… det tar aldrig slut. Här delade vi på oss då det fanns ett stort behov av folk på plats när båtarna kom, så jag och fotografen tog bilen och vår syriske herre och körde honom till campen. Trots att det bara var ett tunt liggunderlag på marken under en presenning, somnade han i samma sekund som han la sig ned.

Till slut hade klockan börjat närma sig 03 och även vi fick gå och lägga oss för att vila upp oss inför första riktiga dagen på plats.