För en tid sedan debatterades huruvida det är lämpligt att poliser i samband med sin tjänsteutövning visar känslor, dels i situationer som sådana men framförallt att dessa känslor och upplevelser sedan delas på sociala medier.

Debattvågorna har gått höga – en del menar att medborgarnas förtroende för polisen urholkas om känslor visas och luftas och andra menar att det är både mänskligt och professionellt att visa deltagande och sympati med drabbade genom att visa och uttrycka känslor.

Är det skillnad på oss som ambulanspersonal och polis beträffande att visa och uttrycka känslor vid svåra tragiska händelser?

Är det mer tillåtet att vi visar deltagande och empati med drabbade än att polis gör det, eller urholkas allmänhetens förtroende också för oss om vi visar känslor?

Om det är skillnad, varför är det så?

Vi möter ju ofta samma individer i behov av hjälp.

Är det den traditionella uppfattningen att sjukvårdspersonal drivs av ett ”kall” att alltid stå för mjuka värden och att polis står för ”korslagda armar och beslutsamhet”?

Har vi år 2015 inte kommit längre?