Onsdag 24/4 -2014
En tidig start på dagen då Robban kommer förbi vår station först, sedan hämtar vi tjejerna på respektive station och dagens slutstation av huvudkontoret för Rural Metro. Upphämtningen på de olika stationerna tar ungefär en och halvtimme till slutdestination och vi får en smak på den amerikanska highwayen. Mycket bilar, många filer och många avfarter men en vänlighet i trafiken, Robban rattar oss fram med gps´ens hjälp till huvudkontoret. På Rural Metros huvudkontor möts vi av Chris McLain och John Brinkley som ger oss introduktion i hur Rural Metro arbetar.
Rural Metro är ett privat företag som bl a driver ambulanssjukvård och räddningstjänst i ett tjugotal delstater i USA. I Knoxville, Tennesse driver Rural Metro ambulanssjukvård och räddningstjänst, styrkan består av 58 ambulanser och 15 räddningsstationer/brandstationer i Knoxville county. Räddningstjänsten har egna stationer där två brandmän jobbar 24 timmars skift, brandmännen utför även EMS-calls dvs sjukvårdslarm, där de påbörjar behandling och om patient ska in till sjukhus ombesörjs transporten av ambulansen. Brandmännen är utbildade brandmän dessutom är en utbildad paramedic och den andra personen är utbildad EMT (emergency medical technician) ambulanssjukvårdare. Vad det gäller ambulanserna har det ej en fast station utan utgår från Rural Metros huvudkontor i Knoxville, de placeras sedan ut efter dispatchers (Sos-operatörs) instruktioner. Placeringen sker då ofta på någon parkering i närheten av någon snabbmatskedja, därav den något tunga styrkan av paramedics/emt på ambulansen. Ambulanspersonalen jobbar 12-timmars skift där starttider helt är styrda efter hur mycket ambulanser som behövs under dygnet. På dispatchcenter finns ett datorstöd för operatörerna, där det beroende tidpunkt på dygnet och antalet tillgängliga ambulanser visar vart ambulanserna ska placeras geografiskt. Detta innebär i praktiken att alla ambulanser flyttas runt med jämna mellanrum och att de aldrig stängs av utan står ständigt på tomgång med aircondition på full fart, kanske inte det miljövänligtaste. Från Rural Metros huvudkontor utgår alla ambulanser, det finns även en verkstad för ambulanser och för räddningsfordon. När ambulanspersonalen startar sitt skift på morgonen kvitterar paramedicen ut narkotiska läkemedel och går sedan och hämtar ambulansen. Fordonet är under natten genomgånget av personal som arbetar på depån, de fyller på, städar och plomberar allt. Det som ambulanspersonalen behöver göra innan de rullar iväg är att meddela till dispatchern vilka som jobbar på aktuell bil.
Vi får en övergripande beskrivning hur organisationen är och hur de arbetar. Sedan följer en rundvisning på anläggningen. Huvudkontoret utgörs av kontorslokaler, konferensutrymmen, utbildningslokaler, uppehållsrum för ambulanspersonal, verkstad, lager och påfyllnads- och städhall för alla ambulanser. Utbildningslokalerna är allt från små lektionssalar till flervåningshus för rökdykning och stegövningar för räddningstjänsten. Efter detta bjuds på lunch, en tacobuffe som slår de flesta fredagskvällar i Sverige och vi introduceras till Ice Tea som är en sockerchock för oss nordbor.
När lunchen sakta närmar sig magen sker en genomgång och övning av material som används i ambulanserna. Träning med spineboard, EKG utrustning LP 15 och intubationsutrusning KingVision.
När vi har gjort detta en stund sker en omgruppering till det närliggande sjukhuset Turkey creek hospital , ett av sju stycken sjukhus som finns i Knoxvilles närhet. Där möter chefssjuksköterskan upp oss och ger en övergripande rundvandring samt vi får skriva på ett kontrakt där vi på heder och samvete lovar att inte röra patienterna. Trötta och fulla med ny information vinglar vi tillbaka till vår van för att börja hemfärden mot våra stationer. Innan vi alla är framme intages en gemensam middag på ett hamburgerhak, ingen av oss lämnade det hungrig. Som sist ut och ansvariga för upphämtning och lämning ingår det att komma sist till sin egen station och starta först, Glenn och jag rumlar in vid 23 tiden till brandstationen. Hinner lagom åka med på två larm under natten, inget speciellt, det som är annorlunda är att vi åker brandbil, två ordinarie personal samt två stycken ”livings”. Det är personer som bor på brandstationen ett visst antal nätter i veckan och åker med på larm, har ett eget rum. Deras plan om de anses lämpliga är att påbörja utbildning till EMT och brandman och förhoppningsvis även bli paramedic. Får bo gratis på stationen, får betalt för varje larmtillfälle och ska vara med i den dagliga rulljansen på stationen. Alltså stövlar sex stycken personer in hos människor som ringt 911 och strax därefter kommer två personer till ifrån ambulansen. Det blir snabbt trångt i de amerikanska bostäderna. Paramedicen på brandbilen påbörjar behandling innan ”the meatwagon” (ambulansen) anländer och transporterar in patienten. Har paramedicen startat medicinsk behandling och gett läkemdedel är det en outtalad regel att brandparamedicen åker med in till sjukhuset med ambulansen och ansvarar för patienten. I realiteten innebär detta att brandparamedicen undviker i det längsta att ge några läkemedel till patienten innan ambulansen kommer. Larmen som sker under natten är andningsbesvär R/T den höga pollenhalten som råder i Knoxville och sedan är det en kvinna som ramlat ur fåtöljen och tar sig inte upp, alla uppdrag sker med blåljus och sirener. Vid utlarmning meddelar dispatchern en adress samt att det är EMS (emergency medical system) larm, ingen prioritet eller vad som drabbat patienten.
