Hej Mikael Gilliusson, utnämnd under #Ambulans2017 till Årets ambulanssjuksköterska. Grattis! Kan du berätta lite om dig själv?
Jag har arbetat hela mitt vuxna liv inom sjukvården, och visste redan då jag gick omvårdnadslinjen på gymnasiet att ambulansen var ett mål. Jag arbetade som undersköterska i fyra år innan jag läste grundutbildningen till sjuksköterska. Jag startade väl egentligen min karriär inom akutsjukvården som nyfärdig, nervös sjuksköterska på akutmottagningen på Danderyds sjukhus. Där var jag kvar i drygt ett år, innan jag blev erbjuden en tjänst på ambulans 2002.
Jag läste specialistutbildningen till Ambulanssjuksköterska 2006, och har under de efterföljande åren hunnit med lite av varje. Jag har vid två tillfällen varit områdeschef i Sverige, men även arbetat i Abu Dhabi och Irak i arbetsledande roller inom sjukvården. 2014 läste jag till anestesisjuksköterska, och arbetade en kort session heltid med detta, men nu är jag tillbaka på ambulansen och varvar detta med timanställning på anestesin. Det är det kliniska arbetet i ambulans som ligger mig närmst hjärtat.
Vad spännande att höra! Hur känns det nu när du fått priset?
När jag fick reda på att jag utnämnts till ”Årets ambulanssjuksköterska 2017” var det många känslor som uppenbarade sig. Främst en oerhörd stolthet, då jag alltid varit stolt över att tillhöra professionen, och ger väldigt mycket av mig själv i det dagliga arbetet för att optimera för de hjälpsökande vi möter. Att sedan få ett sådant erkännande, är ju något som fyller en med ödmjukhet, och en inspiration av utvecklas och fortsätta eftersträva att uppnå det som så otroligt fint skrevs om mig i nomineringen.
Som Årets ambulanssjuksköterska vill vi förstås gärna också höra om det finns något du skulle vilja förändra inom ambulanssjukvården. Har du några hjärtefrågor?
Javisst. Om jag fick ändra tre saker i ambulanssjukvården, skulle det första vara ett mer effektivt resursutnyttjande. Med detta menar jag ett större mandat och därigenom ansvar hos ambulanspersonalen att med hjälp av bedömningsverktyg och mer utvecklat samarbete med andra vårdnivåer kunna slussa patienterna till rätt vårdnivå. Vi är specialistutbildade sjuksköterskor, och bör få använda den kompetensen i syfte att genuint kunna ge även de lindrigt sjuka eller skadade de anvisningar och rekommendationer som man gör på akutmottagning. På detta sätt skulle man minimera att husläkarfall sitter på akuten i 12 timmar och väntar. Ett remissystem gentemot vårdcentraler/närakuter, där vi kan skriva sjuksköterskeremisser, skulle dessutom ge oss möjlighet till uppföljning på ett helt annat sätt.
En annan sak som verkligen är begränsande för oss, är just den minimala möjligheten till uppföljning av våra patienter, i alla fall i Stockholm. En möjlighet att kunna i efterhand ta del av provsvar, röntgen och utfall är en mycket stor del av vårt lärande, och dessutom i vissa fall hälsobefrämjande för oss, då vi inte är mer än människor och påverkas av de fall vi möter.
Jag efterlyser betydligt mer övning och samverkan med andra instanser såsom polis, räddningstjänst, sjöräddning, men även gentemot sjukhusen. Gemensamma övningar och workshops skulle inte bara förstås göra oss bättre på vårt jobb i större insatser, men även öka förståelsen för varandras funktioner i samband med större händelser.
Kloka tankar. Vad tror du om utmaningarna för ambulanssjukvården i framtiden?
Ambulanssjukvården står inför många utmaningar framöver, en allvarlig sådan är förstås hur samhället ser på hot och våld mot ambulanspersonal. Det blir enligt mig allt vanligare att det förekommer, och jag tror att många med mig efterlyser en hårdare lagstiftning gällande detta. Ambulanssjukvården blir dessutom alltmer specialiserad och det ställs höga krav på både medicinska åtgärder och omvårdnad, och jag tror det är något som man både kan och ska utveckla vidare.
Mikael, vi är alla stolta att ha dig som kollega och är alltid glada när vi får arbeta tillsammans med dig. Tack för pratstunden och än en gång stort grattis till den välförtjänta utnämningen!
