En reseberättelse om studieresa till Knoxville ,USA april/maj 2014 under Specialistutbildningen till ambulanssjuksköterska vid Mittuniversitetet i Östersund
Måndag-Tisdag 22-23/4 2014
En resa som tar sin början i Östersund, tågresa till Sundsvall för ett par timmars stopp hos Glenn där vi inväntar Karin och Caijsa från Örnsköldsvik och Härnösand. Väl inpackade i Glenns minibuss blir stoppen i Hudiksvall för att hämta upp Jennie och sedan i Söderhamn där Sara kliver på. En nattlig exemplarisk körning av Glenn längs en lite trafikerad E4 så anländer vi till Benstockens långtidsparkering vid 5.30 tiden. På terminal 5 ansluter Emma som tagit flygbussen från innerstaden, efter en lyckad incheckning äts frukost.
Enligt tidtabell avgår planet från Arlanda till München 8.35 och efter 2 timmar och 20 minuter landar vi i München, lite transfer inom flygplatsen och med en tidsmarginal på 30 minuter anländer vi till gaten för avgång mot Charlotte USA. En nio och en halv timmes flygresa klaras, av med jämna mellanrum av mat, dricka och toabesök, något stela och skeva anländer vi till Charlotte USA. Vi blir dock sittande i planet en 45 minuter innan vi släpps av, eftersom det är trångt i passkontrollen.
Våra väl tilltagna timmar som vi hade i bytet till sista flyget som tar oss till Knoxville minskar snabbt. I passkontrollen är det lång kö och en halvtimme blir snabbt en timme som blir en och en halv timme innan vi släpps in i landet. Efter detta väntar ett stressigt race genom tullen där väskor ska reincheckas och en ny säkerhetskontroll ska passeras, några kritiska minuter då Jennies jacka med tillhörande telefon och plånbok är försvunnen. Efter lite svengelska lyckas Jennie och Sara charma säkerhetspersonalen som går ner och letar upp jackan i stället för omcheckning, allt blir frid och fröjd.
Efter resans kortaste flygtur cirka 40 minuter landar vi på McThyson airport i Knoxville, kliver ut i en svensk högsommardag och jeansen som redan försökt växa fast på benen gör det svårt att röra sig. På flygplatsen möter BatalionChief Jerome Rood och Robert Näslund upp. Robert kom ner en vecka före tillsammans med sin familj och har firat påsken hos familjen Rood.
Under den veckan har även finplaneringen skett med Chief Rood och Chris McLaine utbildningschef på RuralMetro. Ett något trött och slitet gäng lastas in den 15 platsers stora vanen som hyrts för den 10 dagar långa resan. Då Glenns mage kurrar svårt gör vi ett stopp på Wendys för ett första möte med den amerikanska matkulturen. Glenn konstaterar snabbt att han ej troligen kommer att gå hungrig under veckan, så med mätta magar börjar resan ut mot våra brandstationer där vi ska bo under veckan. Första stoppet är Station 41 där Jennie och Sara ska bo, snabb installation och vidare till Station 10 där Karin, Emma och Caijsa visas runt och får ett rum att dela på, sista stoppet är station 31 där jag och Glenn blir inhysta.
Vi möts av kvällens brandkillar som stannat uppe för vår ankomst, vi visas runt på stationen och gör en snabb presentation av oss. Vi får veta senare under veckan att våra killar är något besvikna på Glenn och min ankomst, stämningen har under veckan trissats upp om ”the swedish nurses” och de har förväntat sig två blonda bombnedslag, därav deras något besvikna blickar den första kvällen. Väl inne på vårt rum med heltäckningsmatta som hade två sängar och en tv-apparat stupar vi i säng, mätta och trötta.
