Superhjältar kan inte dö!

Pappa är du en superhjälte som hjälper dom som har skadat sig undrar dottern som är tre och fortfarande tycker att pappa är coolast. Pappa kan laga allting, min pulka pannkakor och människor fortsätter hon. Måste väl erkänna att jag ibland avhåller mig från att säga hela sanningen till henne, för jag vill ju gärna vara hennes alldeles egna superhjälte!

När jag träffar vänner från livet utanför sjukvården handlar frågorna oftast om blåljuskörning..  Om det är roligt att köra med siren och blåljus, om vi får köra hur fort vi vill och såklart hur fort är det fortaste jag har kört.. Och ofta kommer det någon kommentar om att vi är hjältar. Bara en liten degradering från superhjältar än så länge men det får jag återkomma till.

Jämtlands län är 49443 km2 vilket motsvarar ungefär storleken av Skåne, Blekinge och Halland eller om man så vill hela Danmark här bor ca 147 000 invånare. Från norr till söder är det ca 60 mil. Regionens enda sjukhus ligger ungefär mitt i länet. Framkörningar på 10 mil och därefter trettio mil till sjukhuset i Östersund är ingen ovanlighet, för stationerna i Gäddede, Funäsdalen och Sveg sker det dagligen, ofta flera gånger dessutom. Under vintersäsongen blir avstånden ännu påtagligare då befolkningen ökar kraftigt i hela länet. I Åre räknar man meden ökning till ca 50 000 personer varav 2-3000 åretruntboende. I hela länet handlar det om en dubblering av folkmängden.

Mera resurser får vi såklart. Två dagbilar ska klara den ökade belastningen..

Bland de största riskerna vi har i vårt jobb så är körningen det absolut farligaste. På en sträcka på 40 mil kan jag passera 2-3 klimatzoner, från skapligt sommarväder i Östersund, till snöstorm och isvägar uppe i fjällen. Däremellan kan det variera på alla upptänkliga sätt. Älgar har vi gott om, ungefär lika många som det finns människor i länet, ren björn och hjort är det också gott om. Listan kan göras lång på de faror som vi utsätter oss för när vi kör. Hastigheten vid en olycka är direkt avgörande för hur allvarliga skadorna kommer att bli vid en olycka.

Oavsett sirener och blåljus så är 160 km/h just 160 km/h.

Det här ställer krav på oss som förare! Vi måste hålla fokus, vara extremt alerta och utvilade när vi kör. Sa jag att vi jobbar mestadels dygn här i Jämtland.. Det ställer också krav på kollegan att ibland göra mig uppmärksam på att det faktiskt går lite för fort, efter 150 mil och 20 timmar i bilen är det lätt att koncentrationen fallerar för ett ögonblick och fartblindheten kommer smygande. Det gäller att vi är ödmjuka och inser våra begränsningar. Någonstans måste vi leta fram våra superhjältekrafter för att skärpa våra sinnen så att vi kommer fram säkert. Tack och lov är det få olyckor inom ambulanssjukvården trots de förutsättningar vi jobbar under.

För min del är det enkelt. Jag vill komma hem till min familj så att jag kan fortsätta vara superhjälten som kan laga allt..  Överst i högen ligger favoritpulkan, den rosa, som visst hade närkontakt med staketet…

Skulle ju återkomma till frågan om degraderingen till vanlig enkel hjälte..

Nä, inte är vi några hjältar.. men ibland träffar jag dem, hjältarna som utan att tveka hjälp någon medmänniska utan att tveka. Och för er skull kör vi ibland lite fortare, fortare än vad som egentligen är säkert för att kunna sträcka ute en hand och hjälpa en hjälte.. För ätt hjälpa en hjälte är rätt coolt, Superhjältecoolt!

2 Comments

  1. Självklart har vi det😀, 200 timmar i ambulans innan utryckningskörning b.la. Lika självklart skulle dom kunna förbättras framför allt vad som gäller vid trötthet och extrem belastning. Vad gäller hastighet då finns rekommendation om Max 30 km/h över rådande hastighet. Det diskuteras om vi ska testa att ha kamera i bilarna, vilket man testat framgångsrikt i Umeå just för att komma tillrätta med riskbeteende, men inget bestämt.

Kommentera