Kvalitetsregister, nya samarbeten och preventionsarbete – 2016 här kommer vi!

Det svåra med att vara ordförande i en växande riksförening är att förmedla ut vad som sker allt eftersom. Flera projekt tar tid och är svåra att kommunicera ut under uppstart i relation till komplexitet. 

Riksföreningen har sedan långt tillbaka två stående projekt som vi hjälper till att driva. Den ena är Säker Traumavård som nu är inne i revisions runda nummer tre och kommer att granska traumasjukvården i Stockholm, Mälardalen och Gotland. Tidigare granskningar har visat på att vissa praktiska små strukturer går att justera snabb under tiden revisionen sker på plats. Andra lite större detaljer som uppkommer i revisionsarbetet justeras i efterhand. Inför kommande revisioner behövs fler revisorer både till våren och hösten, hör av er vid intresse eller läs mer om det på hemsidan.

Vårdförbundets Stockholm avdelning och Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor kallade för drygt ett och ett halvt år sedan ihop alla sjuksköterskor som arbetar inom ambulanssjukvården i Stockholm för att skapa en arbetsgrupp som arbetar aktivt för att påverka fram en bättre ambulanssjukvård och samtidigt genom egna förslag och initiativ påverka den kommande upphandlingen. Genom artiklar och brev har gruppen nu kommit till den nivån, att sjuksköterskorna regelbundet träffar förvaltningen och diskuterar förbättring av ambulanssjukvården. Som mest har gruppen vid stormöten lyckats samla upp mot 60 sjuksköterskor, varje träff har varit givande och gett upphov till mer engagemang och driv bland kollegorna. Tillsammans är vi starkare.

Framgent händer det galet mycket roliga och intressanta saker både inom ambulanssjukvården och för föreningen. Kommande vecka samlas flera olika parter i Stockholm för att prata om kvalitetsregister för ambulanssjukvården i Sverige och hur kan branschen arbeta med förebyggande arbete.

Jag kommer att skriva mer om dessa projekt i framtiden. Glöm inte att boka in Prehospen 2016 i mars och vi ses kanske på Fulda i maj?

 

Vill du medverka som revisor i projektet Säker Traumavård?

Projektet Säker Traumavård arbetar för att öka säkerheten och kvaliteten i svensk traumasjukvård genom självvärdering och extern revision. 17 yrkesorganisationer och 3 kvalitetsregister samarbetar och stöds ekonomiskt och administrativt av Löf. Som revisor ingår du i ett tvärprofessionellt team vars gemensamma uppgift är att hjälpa sjukhuset och regionen att hitta möjligheter i förbättringsarbetet. Teamet består […]

Hur påverkas vi och vår arbetsmiljö av det tilltagande våldet i samhället?

Det här är min premiär som bloggare och jag hoppas kunna bidra med några reflektioner kring ambulanssjukvården av idag. Det skrivs en hel del i media om det tilltagande våldet i samhället och nu senast kunde vi läsa om ett skottdrama i västerort med dödlig utgång för en inblandad.

Samhällsklimatet hårdnar och det blir vanligare med våld som slutar med döda och skadade människor. Jag skulle kunna redogöra för statistik gällande våldet men väljer att lägga fokus på hur vi som arbetar prehospitalt påverkas.

På mitt senaste arbetspass pratade jag och min kollega om att det nu förekommer diskussioner om att utrusta vissa enheter med skyddsvästar och jag utelämnar här min personliga åsikt i den frågan men visst händer det något inom en när man tänker tanken att ha en skyddsväst på sig under ambulansuniformen. Ska vi förvänta oss att vapen används mot oss?

Vi kommer för att hjälpa sjuka och skadade men riskerar vår egen säkerhet och i förlängningen även den sjukes/skadades om vi går in utan ett mycket högt säkerhetstänk. Det kan innebära att hjälp fördröjs då vi måste invänta polis – som inte alltid har resurser att komma direkt.

En annan aspekt är det faktum att vi kommer hem till människor och till platser/offentliga miljöer utan att egentligen alls veta vad det är för person/personer som ringt på oss. Vi går in i lägenheter och hus och stänger dörren bakom oss och får under utbildningen lära oss hur vi ska placera oss i förhållande till patienten och ytterdörren i händelse av hot för att snabbt kunna lämna.  Vi förutsätter att det är en välvilligt inställd person vilket det ju oftast är också, men inte alltid. Vi är bara två personer och naturligtvis går det inte att arbeta om man ständigt ska oroa sig för alla eventualiteter, men visst händer det att oron gör att man är på sin vakt.

Till skillnad från polis är vi helt oskyddade.

Jag är verksam i västerort i Stockholm där det senaste skottdramat inträffade. Jag tycker om mitt distrikt och jag har också mötts av stor respekt för mitt yrkeskunnande och gästfrihet av patienter, både i västerort och i andra delar av Stockholm. Men ibland frågar jag mig hur vi inom den prehospitala sjukvården ska möta det förändrade samhällsklimatet? Kommer någon av oss att skadas?