Vetenskap och två små glas vin

Jag är akademiker och specialistsjuksköterska i prehospital akutsjukvård. Mitt jobb är att bedöma människor som är eller tror sig vara i behov av vård. Jag bygger mina bedömningar på vetenskap och beprövad erfarenhet. Nåväl, så långt låter det lite som en rekryteringsannons, men vad är det vi gör egentligen. Och varför?

När jag åker till en patient första gången så har jag ett smalt ingångsvärde. Jag har en kort larmtext från SOS som ger en antydan om vad det kan handla om, men det är också oftast det enda.  I den bästa av världar så kanske jag hade haft tillgång till patientens journal, en kontakt med behandlande läkare med flera, men så är ju sällan fallet.

Jag tycker om det sättet att arbeta, framför allt med akuta patienter. Jag kan träffa dem utan förutfattade meningar och bakgrundshistorier som kan maskera det aktuella tillståndet.

När jag väl träffar patienten bygger mitt fortsatta handlande på bedömningar. Det första som krånglar till en bedömning är om patienten andas.

En patient som andas är såklart bättre än en som inte gör det men på det hela taget lite krångligare.

En patient som andas brukar ofta kunna berätta saker som måste bedömas, om inte patienten gör det så finns det ofta en fru eller make som mer än gärna berättar.

När man lyssnar på en patient som beskriver sin situation är det lite som att logga in på facebook, du får väldigt mycket information, inte alltid den du efterfrågade eller behövde. Att patienten bröt foten 1967 har troligen inget samband med dagens bröstsmärta troligen inte dennes skilsmässa på -83 heller. På samma sätt som när man under grundutbildningen tragglade sig igenom vetenskapliga artiklar måste man bedöma vad som är relevant för mitt arbete och vad som måste sorteras in i arkivet.

Att jämföra en patient med facebook kan ju kännas lite konstigt likväl som att jämföra patientsamtalet med ett vetenskapligt arbete i T5. fast när man tänker efter finns det ju fler likheter. Jag måste bedöma om det jag ser och hör är sant, falskt eller i varje fall rimligt.

-jag har bara druckit två små glas vin…  Vi har ofta olika syn på hur mycket som ryms i ett litet vinglas jag och mina patienter..  Ibland har vi även lite olika syn på hur man definierar frisk en läkemedelslista på 4 sidor hittar man sällan hos den som är helt frisk.

Å andra sidan har jag en gång fått lära mig att definitionen på frisk varierar från person till person och snarare handlar om personens tillstånd och inte dess medicinlista.

Men det är ju det här vi gör, vi bedömer, precis som vi engång lärde oss när vi tragglade med våra vetenskapliga ack så ibland förhatliga artiklar och omvårdnadsteorier… Efter ett antal år i vården infinner sig en känsla av sammanhang… och jag inser att både teorier och artiklar gav mer än jag då trodde.

Kommentera