Ett par raggsockar och en kaxig polis.

1 maj var jag åter på jobbet efter 5 månaders föräldraledighet. Vi hade just hunnit färdigt med dagens stationssysslor och utrustningskontroll när kollegan föreslog kaffe. En av fördelarna med det här jobbet är ju att vi kan dricka kaffe lite när vi känner för det. Hann lagom lägga upp fötterna lite bekvämt när vi får larm om lavinolycka i Ansätten ca 7 mil nv om stationen. Dragna enheter är ambulansen Krokom, Ambulans och polishelikopter fjällräddning samt SAR-helikoptern från Umeå.

Kollar snabbt igenom personliga utrustningen och inser mina raggsockar, ett par extra långa som svärmor stickat verkar ha blivit kvar hemma, rackarns. I övrigt är all utrustning för en dag i fjällterräng med. Efter lite knappande i rakel systemet har vi fått in rätt RAPS som blir gruppkombinerad med NAT SAR talgruppen. Får information om att en person har sett en skoter som har utlöst en lavin i närheten av en nedlagd lift. Vi har ca 50 min framkörning så vi hinner gå igenom riktlinjerna för lavinolycka och planera utrustningsbehov mm. Får en brytpunkt av SOS som ligger ca 15 km från platsen. I Bakgrunden hör vi hur Fjällräddare runt om i länet besvarar larmet, planerar vem som hämtar lavinsonder, extra spadar och lavinsändare. Polishelikoptern flyger mot Åre för att hämta upp lavinsökhundar och ambulanshelikoptern rapporterar en flygtid på 17 minuter. SAR-helikoptern har precis lyft från Umeå. Man kan utan vidare säga att det råder en febril aktivitet i länet.

Snart kommer rapport från första fjällräddaren på plats att man har lokaliserat inringaren men i övrigt inte fått så mycket mer information. Ambulanshelikoptern anländer och lokaliserar relativt omgående ett lavinområde något längre västerut än de initiala uppgifterna. Vi anländer till våran brytpunkt och blir relativt omgående erbjudna att låna en skoter för att ta oss upp till lavinen. Samverkar med insatsledaren som gärna ser att vi kommer upp. Ungefär nu börjar det gå upp hur sköna svärmors raggsockar är. Skoterturen upp tar ca 20 minuter innan vi sammanstrålar med Fjällräddningen och kollegorna på helikopter.

I det området där vittnet säger sig ha sett en lavin konstateras relativt omgående att det inte har varit någon, däremot ser man skoterspår i det aktuella området som fortsätter bort emot det område som man sett från helikoptern hela insatsen flyttas därför till det området. Ungefär samtidigt anländer de första räddningshundarna. Och mina tår börjar bli kalla.

Relativt omgående kan man även här konstatera att det inte är någon ny lavin som gått, ligger nysnö i brottkanterna och inga färska spår in i området. Men man väljer ändå att göra en begränsad insats med hund mer i tränings än räddningssyfte.

Ambulanshelikoptern får ett nytt uppdrag och SAR vänder åter mot Umeå Polisen ska flyga ner sina bilburna kollegor till bakvattnet där vi också har ambulansen ståendes. Piloten kläcker ur sig något om sisten ner.. Jag känner inte mina fötter, men vad gör det när man kan stå lutat mot ambulansen och betrakta en knäckt pilot som just förlorat mot två sjuksköterskor på en skoter från 1996..